Mammas/pappas lilla flicka har jag nog aldrig varit, kan jag själv inte påstå.
Har gjort en hel del dåliga saker som man egentligen inte borde göra, fast man har blivit uppfostrad och lärd att man ska ge fan i allt sånt.

Allting började närjag var 15 år och straffmydig, vilket kanske inte gjorde saken bättre. Hade inte alls varit i fel umgänge eller något liknande, utan det var bara mina egna tankar som spreds och jag gjorde precis det jag tänkte på.
På sommarlovet när jag hade fyllt 15 år så gjorde jag världens tabbe som skulle ha kostat 126.000kr
Det skulle det kosta mig om personerna hade polisanmält mig, men en bra utskällning av pappa och utegångsförbud resten av sommaren och då hände det här på hösten, nere vid vattnet.
Och jag var inte känd för att vara smart direkt och tänkte inte på att det blåste nere vid vattnet, så jag börja göra en brasa för att värma mig. Dock så när man vände ryggen till så var hela platsen täck i eld och självklart så sprang jag ner i det kalla vattnet och försökte släcka det med en trasig hink. Ville inte att alla skulle se att det börja brinna eftersom när elden nådde till bryggan och båten var överst så bildades svartrök för att båten var en glasfiberbåt, vilket gjorde så att det skulle bli dyrt.
Glasfiberbåten kostade 26tusen och bryggan kunde man åka ut med på sjön med hjälp utav en motor, och den kostade 100tusen.
Kvinnan som ägde bryggan hade sett mig och 2 andra kompisar gått ner till vattnet, så hon hade ju även sett den svarta röken färga den blåa himeln. orkar inte ens vara med min familj längre och jag bryr mig inte om dom vill att jag ska spendera tid med dom.
Nu är jag less på allt och alla, känns det som.

Fick adrenalinkick av att se den svarta röken som bildades av både båten och bryggan, och suktade efter att få elda upp något som skapade svart rök, vilket gjorde så jag blev kallad för pyroman.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

nu ska jag börjar blogga igen och jag vet inte om jag kommer nämna en massa hemska händelser, eller om det bara blir massa glädje. man får helt enkelt se vad som händer, men detta inlägg, just nu, är något som jag måste få ur mig.För det är något s...